Tagningar Herr Vinners stenåldersdröm

I början av 1920-talet regisserade Pauline Brunius en serie korta lättare komedier – eller som hon själv beskriver dem ”finare lustspel med en smula esprit, kanske också en smula känsla i”. Hon skrev själv manus till filmerna om den charmiga Stockholmsfamiljen Vinner där föräldrarna spelades av äkta paret Frida och Olof Winnerstrand och sonen Putte av Pauline och John Brunius’ egen son Palle.

Den sista av filmerna om familjen Vinner hette Herr Vinners stenåldersdröm och hade premiär 1924. Förutom manuskript och enstaka stillbilder har filmen endast överlevt i ett fragment som i själva verket är en lång rad oredigerade tagningar från filmens centrala drömsekvens. Det är oklart om fragmentet enbart består av överblivna, ratade tagningar eller om någon av dessa verkligen ingått i den färdigklippta filmen.

Filmens handling går att utläsa ur dels det bevarade manuskriptet och dels ur den kortfattade handlingsbeskrivningen på filmens censurkort. I det stora hela gick filmen ut på att herr Vinner kommer trött hem från arbetet och överraskas av att hans hustru har bjudit hem några väninnor och deras barn. Fru Vinner försöker få sin make att komma ut och hälsa på gästerna, men herr Vinner är vresig och går och lägger sig varpå hustrun utbrister:

”Att inte ha mer begrepp om vad ridderligheten mot damerna kräver! Du uppför dig som en stenåldersvilde!”

När Vinner ligger och vilar så faller han i sömn och drömmer att han befinner sig på stenåldern. Det bevarade fragmentet visar avsnitt ur denna komiska stenåldersdröm där dåtid blandas upp med nutida detaljer (herr Vinner sitter ju och röker i drömmen!) och en bit in i fragmentet kommer ett stort hårigt urtidsdjur och hotar människorna.

Efter drömmen vaknar herr Vinner upp som en ny människa. Han går ut till sin hustru och dennes väninnor och på ett strålande humör tänker han ”Skönt att inte vara i stenåldern i alla fall!”

Magnus Rosborn och Jannike Åhlund

USA:s expresident Herbert Hoover på besök. Friluftsutställning i Ostermans Marmorhallar. Olyckan i Basttjärnsgruvan. Sveriges Kontoristförening firar 50-årsjubileum. Den senaste spelflugan i USA. Pauline Brunius chef för Dramaten. Jubileumspromotion i Oslo. Ett nytt meteorologiskt observatorium har invigts på Höga Tatra, Tjeckoslovakien. Alligatortank, ett nytt amerikanskt motormonster. (OBS! Ljudstörningar i slutet av journalfilmen.)

”Fyrtornet” (Carl Schenström) och ”Släpvagnen” (Harald Madsen) framför hotell. Statens järnvägar 75 år. Oscarsteatern 25 år. Ispalatset vid Lindarängen invigs. Fotbollsspelaren Sven Rydell får Svenska Dagbladets guldmedalj av tidningens chefredaktör dr Helmer Key. Nordisk front mot arbetslösheten. George Washington Bridge invigs.

Sven Hedin hemma igen från fjärran Östern. Sonja Henie åker på Stadion. Pauline Brunius 50 år. Bröderna Utterström reser till Kanada. Manillaeleverna på biografen Sture. Fåglar på Stockholms vattendrag. Modell av Göteborgs blivande stadsteater. Göteborgs stadsteater under byggnad. Centrumhuset vid Kungsgatan-Sveavägen invigs.

Isbrytning i Stockholms hamn. Skärgårdsis. Skulpturutställning på ‘Färg och Form’. Skådespelaren Lars Hanson får TCO:s dramatiska akademis guldmedalj. Dramatenchefen Pauline Brunius 60 år. Utrikesminister Istvan Csakys begravning. Ryska saltsjön Baskuntjak. Karabugazviken vid Kaspiska havet.

Reklamfilm för Bris.

Reklamfilm för Bris.

Bröllopet är ett exempel på hur Roy Andersson genom åren satsat på reklamfilmer nästan som på långfilmer i miniatyr. Det tog två veckor att leta upp en kyrkbacke som gjorde det möjligt att göra filmen precis som han tänkt. Anders Weinar, AD på Young & Rubicam, låg bakom många av idéerna till Trygg Hansa-filmerna.

Ett av många exempel på Roy Anderssons användande av låst kamera. Lägenheten ser nog så äkta ut, med detaljer som stickontakt och ventilgaller. Skulle kameran röra sig bara någon centimeter åt ena eller andra hållet så skulle man se dekorens råa, omålade kanter.

Den naturalistiska stilen från till exempel kräftskivan i En kärlekshistoria är långt borta här, i en familjesammankomst i en konstlad miljö skapad i Anderssons ateljé. Reklamfilmandet har för Roy Andersson även varit ett sätt att fynda medarbetare till långfilmerna. Lucio Vucino, som här ses vrida öron, kunde femton år senare återses som katastrofal trollkarl i Sånger från andra våningen.